lov á la påsk

The main event of the week var väl ändå operan, Macbeth i Göteborg. Jag Hanna och Frida hade platser precis bakom dirigenten, denna varelse gjorde halva showen alone.
Recension kan ni ju titta i månen efter, jag är bakfyllans titelbild idag.

När jag kom hem från Herrljunga väntade min stråke (Åke) i trappan, han är så fin så fin. Vilka hemska ljud vi får ur oss tillsammans, men det vänder snart.

På fredagen fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. För att citera Mia:
"ska vi supa imörn?"

Och vilket krök det blev, fick i mig en hel flaska vin på nya rekordet ca. 54 minuter. (rött = usch) Mådde inte jättebra för jag hade ju så klart inte ätit ordentligt min vana trogen. Det slutade i att det mesta kom upp igen i hennes nya killes diskho. Jag är en mästare på att göra första intryck...

Sedan begav vi oss till Deluxe, fina Deluxe, söta Deluxe...
Viktor DJ:ade sade Susanne men jag och Mia koncentrerade oss på att hålla illamåendet i schack (eller mest jag) så vi satt kvar i soffan. Först kom en tjej från Skåne fram, sätter sig och pratar. Därefter 4 killar från Älmhult varav jag börjar flörta lite med en av dem som visar sig vara previous gitarrist i något band därborta... Efter det kom en annan kille vid namn Joakim och frågar om han får sitta där också, han ser lite vilsen ut. Jag tänkte inte mer på det.
Älmhultskillarna övergav oss för Ali Baba, så jag och Mia återvände till soffan. Jag inleder ett samtal med denne Joakim och turns out vi har fantastiskt kul ihop, han var tydligen också gitarrist samt "lidande konstnär" på sin fritid...
Kvällen slutade hemma hos honom efter en taxifärd till statoil där jag köpte äppeljuice. Vi spelade gitarr (jag el, han akustisk) till sen morgon, sedan lyssnade vi på musik och när vi somnat och vaknat började en ny dag med fab 5 samt memory. Hur hände detta...

Och senare när jag kommit hem, ligger och löser sudoku i min alldeles för mjuka säng (efter att ha sovit i en timme eller tre...) får jag ett samtal från Lisa på Hjärtenholms Café utanför Alvesta, det visar sig att jag nu har ett jobb!!! Jag är så glad, så tacksam, behöver verkeligen (småländska) jobb! Ska träffa henne och göra upp arbetsschema nästa Lördag =)

Långfredag

Det har stormat något fantastiskt här i krokarna fick jag veta,
jag funderar bara på en sak...
Hur kommer det sig att jag inte hörde något. Visst lamporna blinkade, gatlysena slocknade men jag HÖRDE inget som tydde på storm. Inte ett endaste sus.


Reflekterar över möjligheten att till och med vinden visar respekt och tystnad för människosonen en sådan sorgens dag.


Samtidigt undrar jag om det inte är så att tuggumi = roten till all världens potentiella ondska. Det osar sällsam konspiration över alla nikotin tuggumin. Samt! Det räcker att beskåda hur grymt dum man ser ut när man tuggar det. Bara en sån sak... Ingen med pure good at heart kan ha kommit på det.

medlemmar

prästis - vocals
strumpan - backup vocals
mademoiselle aperitif - synthesizers
elof - acoustical guitar
edwin- electric guitar
plaire - rytmägg
björn - melodica

kommer snart:

åke stråke - svävande ljud

vår ångest - aldrig mer dans i högklackat

varför är det så fantastiskt kul att dansa?
tänk om växjö lät bli att stänga vid 2, jag hade kunnat fortsätta minst en timme till.

"40 år i öknen är ingenting mot 3 kilometer i klackskor efter en natts dansande"

läste en artikel idag om 13-åriga tjejer som går till discon (åh vad 8th grade) iförda bunnyöron hotpants och bikinis... strippa för killar, jo vad originellt...
när jag, prästis och dreadsflickan a.k.a tove dansar är det killarna who drops da clothes.. typ esther killen haha.

killen från kalmar var ett original också, ta kort på min klänning och ha sig... tssk

har 2 ord på hjärnan; förlåt och glockenspiel




idag är det ångest, varför? vet ej, precis allt ger mig ångest!
är glad men den ligger där, molar i bakgrunden. sänder små shockvågor
beach boys fick mig att glömma en stund men inte länge, God only knows
drömde om Arctic Monkeys, mr Turner min vän i negligé. kunde tänkas göra mig glad men är totalt avtrubbad, som om jag är nära men ändå så lågt bort, att min myspace uppdaterades till svenska utan mitt permission samt jag inte kunde ändra tillbaka det gav mig en smärre panikattack, hyperventilerar.


det stinker vår...

när jag går min väg hem från busshålls platsen, bussen stannade såklart inte vid min hållplats:

vandrar upp för kullen på väg mot huset, ser infarten där jag slirade in med bilen och stigen intill skogen dit jag sprang i min dröm. ryser till, fortsätter. kommer upp där jag lade mig på vägen, ryser igen. tittar ner mot vår bil, ser att pappa står där, gör något med bilen.

jag vände mig om och gick i motsatt rikting, ett extra varv runt ett annat kvarter innan jag samlat mig och kunde äntra almvägen igen...

SOLEN var framme idag, why-a so sad?