den springande stenen jagar mina tankar runt och runt

mina naglar lyser, det är trevligt
inspirationen flödar, skriver som en illbatting... vill att det ska bli helg
fick reda på att madonna är stolt ägare av ett par moheda tofflor, det ni! vilket privilegium för henne indeed...

funderar på om inte "..." är den mest använda frasen i hela min historiska tid vid datorn

sextiotalsmusik är sjukt sexigt, precis som riktigt tjusig electronica och chilichoklad - adrenalin

känns som om jag redan klipper gräs, kan rulla en gigantisk julle med krattan även i år, oh joy!


några kul ord:
grunkemunk, pillejox, grejsimojs, gizmo och filligrunka. tänk vad pedagogiskt upplagd kalle anka tidningarna är.


kosmonaut - immanu el
sympathy for the devil - rolling stones

(ska jag inte ta och lyssna på den springande stenen med när jag ändå håller på.. och maybe some moon jesus)

kritstreck

fragment....

vi är i vret, vädret följer växjö stil, det är ett hål i vår tapet
kollektiv eller efterfest, galet
placerad i mitt knä är en docka, han är kritstrecksrandig basist
avhk har sina ben på någon annan
panda faller ned i brunnen, olyckligt

småländskans seger

Taktfast slog tröttheten till en gång var tionde minut efter en oerhört krävande helg.
Eller... Själva helgen spenderade jag egentligen i Herrljunga med otaliga skivor post-rock, levande ljus och myskläder. Den krävande delen utspelade sig snarare innan helgen mer per se.

Min oerhörda längtan att komma ifrån Moheda samt Växjö stillades i några korta ögonblick vilka jag tillbringade i vänners och livemusiks sällskap. Det var Justice och EF på tapeten, samt Samuraj Cities.


Torsdag:
Historia, kultur och idé historia... ESV skippade jag mer än gärna, tåg till Götet kändes hundra gånger mer lockande. Speciellt som Justice spelade på kvällen, gilla Justice, älska Justice...
Det var inte riktigt Moneybrother tryck, men så var ju lokalen större också. En armbåge i tinningen hit eller snubbla på en glasflaska dit, trevligt trevligt.
Och musiken såklart, speciellt klaxons samplingen uppskattades men det mesta var förstås bra. Tyckte dock att extranumren blev lite utdragna, men så hade jag ju ont i hela kroppen och led av vätskebrist också. Inte bästa tillståndet för objektivitet... Inte för att jag riktig kan ställa mig objektivt till Justice då de är ett av mina favoritband.. men i alla fall...


Fredag:
Torsdagens snöstorm hade bedarrat och shocken efter bilfärden till och från Trädgår'n samt de uteblivna pommesen hade lagt sig. Chippen ville ut, jag och Hanna lånade Fridas skor och vi beredde oss på en dust med slasket.
Vi skulle se till att vara tillbaka i Göteborg runt 4 tiden men Hanna var inte klar så vi hann inte med tåget.. siktade in oss på 5 men det tåget kraschade så passande.
Till slut runt 6 tiden kom vi fram, tog en runda på monki och jag köpte ett par byxor fast jag egentligen inte skulle göra av med så mycket mer pengar hade jag sagt.. Efteråt blev det fika, brownie med vaniljsås och äppledryck.. John Legend var på tv.


Vid 9 tiden var det sticky dags, lika bra att röra på sig, kunde inte sitta på caféet hela kvällen. Vi tog spårvagnen, äntrade sticky och hängde in kläderna.. Det första jag såg när jag vände mig om var huvudet på en gitarr och en Claes...


jaja..


Samuraj Cities började spela precis när jag förstod att jag absolut inte kunde skjuta upp att gå på toaletten längre.. Så jag missade första låten vilket jag grämde mig över. Ville inte missa en endaste sekund fast jag sett dem 3 gånger alla redan. Gick upp och började fota, fick intrycket av att Jonathan posade lite men det var bra för bilderna blev kul, och vissa blev även bra.
All along the shoreline, hur mycket lyssnade jag inte på den i somras, spelades och jag slutade fota för en stund. För att återuppta det med frenesi några sekunder senare...


Sen var det EF, hade ännu inte fått privelegiet att se dem, Immanu El å andra sidan.. Men i alla fall, de var så vackert. Andra ord ter sig överflödiga, vackert stämmer så bra. Rysningar i flera dagar efteråt.
El finale extraordinär tog ändå priset. Jonatan som sprang ut från scenen, Tomas som hoppade ner och spelade gitarr bland publiken, Mikael som vände upp och ner på basen och drog den över golvet, samt Niklas och hans banbrytande fallteknik över trummorna.
Efteråt tackade vi Tomas och Niklas, vi passade även på att smickra Per för hans glasögon i förbifarten.
Vi hade ingenstans att ta vägen eftersom tåget tillbaka till herrljunga inte gick förrän halv 7 på morgonen. Niklas erbjöd oss sovplats, en madrass Claes senare avslöjade han hade en tidigare relation till. Påstod sig höja den upp till skyarna...

Stannade kvar ett bra tag ändå, pratade med en hel del folk, mycket med Claes, delade med oss av raggningstips åt en kille, blev inbjudna till logen av Jonathan från SC med en oerhört komplicerad beskrivining om hur vi skulle gå tillväga för att bli insläppta. Men fick senare veta att det nog inte passade så bra. Så vi satt kvar.



Någon gång runt 3 tiden kom ännu en av kvällens otaliga killar fram och pratade med oss, sångaren i Vienna Heat, som jag inte sett sen i somras på Kafé de Luxe i växjö. Trevlig prick, kom fram till att Hanna var hippast av oss och frågade om jag ville dansa. Kunde jag väl...



Till slut fastslogs att vi skulle dela en soffa hemma hos Claes, Hanna letade upp mig och det var dags att gå. Jag lämnade mitt nummer till Anders som jag nu officiellt vet att han heter och sedan väntade vi vid en hållplats. Väl på spårvagnen fick jag en mordiskt bitter blick, och sedan höra en helt oväntad kommentar.. Som en blixt från en klar himmel. Hellre det än att spela, nej Claes.



Efter en massa småhändelser och en inbjudan Hanna borde tagit vara på bestämde vi oss (hade gjort en grundlig förundersökning) för att fotsvett vann över armbågar och slaggade skavfötters i en liten liten soffa.



I övrigt:
Två människor uttryckte sitt gillande för småländskan den kvällen/natten/morgonen.
En av dem hyste en oväntad bitterhet över utebliven närhet.
Kan inte säga att jag är helt nöjd med min dialekt, lite blandad skulle kännas bättre..
Men jag ska inte klaga... Jag fick ju hångla