bevis

jag har något litet av kvalitét kvar i mig. när pappa frågade om jag ville skjutsa honom och hans vänner till sandsbro hade jag inte en tanke på att jag kunde be om pengar för det. detta tyckte dock mor min att jag borde tänka över.



128 meter djup - deaf by gun

det är du och jag mr. mac

Inget rör upp mönstret av en isolerad kväll som en ben & jerry's.
Ett mönster allt för invant, en slentrian med rötter i bara ben, min faders övertvättade tröjor, och halvhjärtat lagad mat.
Flytt om en månad, ensam i götet kommer jag vara. utan jobb, utan vänner och med smålänsk dialekt. jesus.
Det förstås, min mac kommer med mig, underbara mac med fina filmer och fin musik. Men Iris stannar här, en separation vars konsekvenser kan bli fatala. Älskade Iris, utan hennes värme och stöd att komma tillbaka till varje dag kan saker slå slint för mig.

Mina tankar är så spridda att jag inte kan ge detta inlägg ens en tillstymmelse till själ. Mogwai den 4:e nov, kursen i Islenska till våren. Missar den sodding tredje U.S.A resan, familjen bortom atlanten på min födelsedag. Jag kommer vara föräldralös på min 20-års dag.

noll tillit till mig själv, är det okej att ge upp?


Horses in my head - PJ Harvey

Phil Collins.




Kan du inte lista ut vilket humör jag är på så känner du inte mig. Om du läser bloggen ändå; tack, men vad jag känner måste tyckas dig sannerligen ointressant. I annat fall tillåt mig fråga om ditt intresse inte är en aning ohälsosamt?


Kommer jag inte till Göteborg snart ska jag helt seriöst överväga att följa med Daniel och Marion hem till Kalifornien, jobba som nanny och glömma att jag någonsin hade en dröm och att jag precis börjat lära känna folk.
Jag ser på Shaun of the dead, utan ljud. Quite gory.
Ironiskt hur frihet kan kännas så långt bort yet närvarande på samma gång. Så fruktansvärt kvävande. Jag mår inte så bra.





Jag tycker mig vara oärlig mot mig själv, samtidigt som min själviskhet är omöjlig att förneka.
Det finns ett ord jag vill kunna säga till en annan människa;

Namaste

Bohr Tower

If I'd suck out the empty space of all the atoms in my body I'd be the size of a grain of salt. Though still weighing the same. Furthermore doing it to all humans on the planet, the six billions of us, together we'd be an apple. A very heavy apple.

Och Einstein gick i graven utan att någonsin övertygats av kvantmekaniken.

daudalagi/the death song - the lonesome traveller

Den amerikanska flaggans designade historia.

Har du någonsin grundligt iakttagit den amerikanska flaggan? Vilka referenser får du när du försöker?




Den kom till mig, förklaringen till dess design härom natten.
Som de flesta vet var de första pilgrimerna i Amerikas förenta stater småtjuvar och annat tjoffs. Skeppade över Atlanten anlände de till den nya världen då fängelserna var överfulla och därmed bestämde sig för att endast anta de exklusiva mer hopplösa fallen.
Annan uppenbar fakta är; att för att ägna sig åt småtjyveri och annat tjoffs har man inte tillräckligt med pengar. Har man inte tillräckligt med pengar kan man icke unna sig mycket lyx här i världen. Samt; i en klassisk engelsk frukost ingår bacon och jag mer än många vet hur löjligt fäst man kan vara vid maten hemmavid.

Ponera här att när det kom till att designa flaggan för det nya landet, väl efter sin frigörelse. Att Amerikas nya invånare helt enkelt valde vad som låg närmast hjärtat.
Då kan även tänkas att en förståelse för vissa amerikanska matvanor härmed infinner sig. De dömde sig själva till fetma långt innan man ens visste vad fetma i sig var.
Och stjärnorna sen, visst frukost kan vara himmelskt, speciellt efter hemkomst från möjlig efterfest valfri fredag/lördag, men att glorifiera bacon på detta vis är lite väl överdrivet för min smak. Både för att jag skarpt ogillar mat med makt att göra papper genomskinligt och för att inte är så förtjust i kött överhuvudtaget.
Fast det är väl egentligen det amerikanarna gör bäst antar jag, har du någonsin varit inne på Cotsco?

en dag som denna drömmer man tydligen konstiga saker,
Jag och Hanna testar medicin hos Nicklas... "håhå, den här blev man visst lugn av, där ser man"
Hanna ödelägger en aztekisk kyrkogård och jag får skulden, för jag har körkort. tar min tillflykt hos en kvinna med afrikanska målningar och chokladkex.
det vart en massa om vader också, kolhydratsvader, möjligen baserad på min fobi över de egna övertränade exemplaren.

Det slog mig innan jag somnade, min vänstra lillfingernagel påminner om lex luthor i smalville

födelsedags frontal

på lördag infaller den dag som ska transportera mig in i en ålder jag baktalat i 4 månader nu.
19 är utan tvekan den fjantigaste åldern som sagt,
tror jag ska skriva ett mantra att peppa mig själv med, kanske blir det en liten visa. är helt såld på visor nu i vårtider. kom liljor, kom kom, rosor, kom...
skabb-farmor kommer på söndag, betyder att jag måste vara hemma, fira mig. undrar vad hon ska säga nu när håret är ännu vitare, inte helt långt ifrån grått... asch har hon inget viktigare att göra. jag och äkta vänner ska fira mig på deluxe, synd att jag inte har så mycket pengar, hade velat buy majself sommethang prettay.

jag har brutit mot mitt musikstopp idag, men jag var sjuk så jag ursäktar mig själv. fullt on imorgon igen dock.

vitt brus - tomas andersson wij

Låt oss förtälja en historia om saligheten

Läs, eller möjligen lyss till denna notis:

Ikväll är det jag, igår var det jag, saligheten.

För ca. 2 månader sedan såg jag EF live
För ca. 2 dagar sedan lärde jag mig deras låt Hello Scotland på piano
För ca. 2 timmar sedan tog jag även ut den på gitarr
För ca. 2 minuter sedan fick jag ett sms av Åskar Lilja efter att av misstag råkat ringa upp honom (i 11 sekunder), hur nu det gick till.


Det sista har egentligen inget med sammanhanget att göra, men det var ett roligt litet sidosteg från att titta på gorillaz videos med min bror.

Bible & Bird - Woven Hand

lov á la påsk

The main event of the week var väl ändå operan, Macbeth i Göteborg. Jag Hanna och Frida hade platser precis bakom dirigenten, denna varelse gjorde halva showen alone.
Recension kan ni ju titta i månen efter, jag är bakfyllans titelbild idag.

När jag kom hem från Herrljunga väntade min stråke (Åke) i trappan, han är så fin så fin. Vilka hemska ljud vi får ur oss tillsammans, men det vänder snart.

På fredagen fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. För att citera Mia:
"ska vi supa imörn?"

Och vilket krök det blev, fick i mig en hel flaska vin på nya rekordet ca. 54 minuter. (rött = usch) Mådde inte jättebra för jag hade ju så klart inte ätit ordentligt min vana trogen. Det slutade i att det mesta kom upp igen i hennes nya killes diskho. Jag är en mästare på att göra första intryck...

Sedan begav vi oss till Deluxe, fina Deluxe, söta Deluxe...
Viktor DJ:ade sade Susanne men jag och Mia koncentrerade oss på att hålla illamåendet i schack (eller mest jag) så vi satt kvar i soffan. Först kom en tjej från Skåne fram, sätter sig och pratar. Därefter 4 killar från Älmhult varav jag börjar flörta lite med en av dem som visar sig vara previous gitarrist i något band därborta... Efter det kom en annan kille vid namn Joakim och frågar om han får sitta där också, han ser lite vilsen ut. Jag tänkte inte mer på det.
Älmhultskillarna övergav oss för Ali Baba, så jag och Mia återvände till soffan. Jag inleder ett samtal med denne Joakim och turns out vi har fantastiskt kul ihop, han var tydligen också gitarrist samt "lidande konstnär" på sin fritid...
Kvällen slutade hemma hos honom efter en taxifärd till statoil där jag köpte äppeljuice. Vi spelade gitarr (jag el, han akustisk) till sen morgon, sedan lyssnade vi på musik och när vi somnat och vaknat började en ny dag med fab 5 samt memory. Hur hände detta...

Och senare när jag kommit hem, ligger och löser sudoku i min alldeles för mjuka säng (efter att ha sovit i en timme eller tre...) får jag ett samtal från Lisa på Hjärtenholms Café utanför Alvesta, det visar sig att jag nu har ett jobb!!! Jag är så glad, så tacksam, behöver verkeligen (småländska) jobb! Ska träffa henne och göra upp arbetsschema nästa Lördag =)

Långfredag

Det har stormat något fantastiskt här i krokarna fick jag veta,
jag funderar bara på en sak...
Hur kommer det sig att jag inte hörde något. Visst lamporna blinkade, gatlysena slocknade men jag HÖRDE inget som tydde på storm. Inte ett endaste sus.


Reflekterar över möjligheten att till och med vinden visar respekt och tystnad för människosonen en sådan sorgens dag.


Samtidigt undrar jag om det inte är så att tuggumi = roten till all världens potentiella ondska. Det osar sällsam konspiration över alla nikotin tuggumin. Samt! Det räcker att beskåda hur grymt dum man ser ut när man tuggar det. Bara en sån sak... Ingen med pure good at heart kan ha kommit på det.

medlemmar

prästis - vocals
strumpan - backup vocals
mademoiselle aperitif - synthesizers
elof - acoustical guitar
edwin- electric guitar
plaire - rytmägg
björn - melodica

kommer snart:

åke stråke - svävande ljud

vår ångest - aldrig mer dans i högklackat

varför är det så fantastiskt kul att dansa?
tänk om växjö lät bli att stänga vid 2, jag hade kunnat fortsätta minst en timme till.

"40 år i öknen är ingenting mot 3 kilometer i klackskor efter en natts dansande"

läste en artikel idag om 13-åriga tjejer som går till discon (åh vad 8th grade) iförda bunnyöron hotpants och bikinis... strippa för killar, jo vad originellt...
när jag, prästis och dreadsflickan a.k.a tove dansar är det killarna who drops da clothes.. typ esther killen haha.

killen från kalmar var ett original också, ta kort på min klänning och ha sig... tssk

har 2 ord på hjärnan; förlåt och glockenspiel




idag är det ångest, varför? vet ej, precis allt ger mig ångest!
är glad men den ligger där, molar i bakgrunden. sänder små shockvågor
beach boys fick mig att glömma en stund men inte länge, God only knows
drömde om Arctic Monkeys, mr Turner min vän i negligé. kunde tänkas göra mig glad men är totalt avtrubbad, som om jag är nära men ändå så lågt bort, att min myspace uppdaterades till svenska utan mitt permission samt jag inte kunde ändra tillbaka det gav mig en smärre panikattack, hyperventilerar.


det stinker vår...

när jag går min väg hem från busshålls platsen, bussen stannade såklart inte vid min hållplats:

vandrar upp för kullen på väg mot huset, ser infarten där jag slirade in med bilen och stigen intill skogen dit jag sprang i min dröm. ryser till, fortsätter. kommer upp där jag lade mig på vägen, ryser igen. tittar ner mot vår bil, ser att pappa står där, gör något med bilen.

jag vände mig om och gick i motsatt rikting, ett extra varv runt ett annat kvarter innan jag samlat mig och kunde äntra almvägen igen...

SOLEN var framme idag, why-a so sad?

den springande stenen jagar mina tankar runt och runt

mina naglar lyser, det är trevligt
inspirationen flödar, skriver som en illbatting... vill att det ska bli helg
fick reda på att madonna är stolt ägare av ett par moheda tofflor, det ni! vilket privilegium för henne indeed...

funderar på om inte "..." är den mest använda frasen i hela min historiska tid vid datorn

sextiotalsmusik är sjukt sexigt, precis som riktigt tjusig electronica och chilichoklad - adrenalin

känns som om jag redan klipper gräs, kan rulla en gigantisk julle med krattan även i år, oh joy!


några kul ord:
grunkemunk, pillejox, grejsimojs, gizmo och filligrunka. tänk vad pedagogiskt upplagd kalle anka tidningarna är.


kosmonaut - immanu el
sympathy for the devil - rolling stones

(ska jag inte ta och lyssna på den springande stenen med när jag ändå håller på.. och maybe some moon jesus)

kritstreck

fragment....

vi är i vret, vädret följer växjö stil, det är ett hål i vår tapet
kollektiv eller efterfest, galet
placerad i mitt knä är en docka, han är kritstrecksrandig basist
avhk har sina ben på någon annan
panda faller ned i brunnen, olyckligt

småländskans seger

Taktfast slog tröttheten till en gång var tionde minut efter en oerhört krävande helg.
Eller... Själva helgen spenderade jag egentligen i Herrljunga med otaliga skivor post-rock, levande ljus och myskläder. Den krävande delen utspelade sig snarare innan helgen mer per se.

Min oerhörda längtan att komma ifrån Moheda samt Växjö stillades i några korta ögonblick vilka jag tillbringade i vänners och livemusiks sällskap. Det var Justice och EF på tapeten, samt Samuraj Cities.


Torsdag:
Historia, kultur och idé historia... ESV skippade jag mer än gärna, tåg till Götet kändes hundra gånger mer lockande. Speciellt som Justice spelade på kvällen, gilla Justice, älska Justice...
Det var inte riktigt Moneybrother tryck, men så var ju lokalen större också. En armbåge i tinningen hit eller snubbla på en glasflaska dit, trevligt trevligt.
Och musiken såklart, speciellt klaxons samplingen uppskattades men det mesta var förstås bra. Tyckte dock att extranumren blev lite utdragna, men så hade jag ju ont i hela kroppen och led av vätskebrist också. Inte bästa tillståndet för objektivitet... Inte för att jag riktig kan ställa mig objektivt till Justice då de är ett av mina favoritband.. men i alla fall...


Fredag:
Torsdagens snöstorm hade bedarrat och shocken efter bilfärden till och från Trädgår'n samt de uteblivna pommesen hade lagt sig. Chippen ville ut, jag och Hanna lånade Fridas skor och vi beredde oss på en dust med slasket.
Vi skulle se till att vara tillbaka i Göteborg runt 4 tiden men Hanna var inte klar så vi hann inte med tåget.. siktade in oss på 5 men det tåget kraschade så passande.
Till slut runt 6 tiden kom vi fram, tog en runda på monki och jag köpte ett par byxor fast jag egentligen inte skulle göra av med så mycket mer pengar hade jag sagt.. Efteråt blev det fika, brownie med vaniljsås och äppledryck.. John Legend var på tv.


Vid 9 tiden var det sticky dags, lika bra att röra på sig, kunde inte sitta på caféet hela kvällen. Vi tog spårvagnen, äntrade sticky och hängde in kläderna.. Det första jag såg när jag vände mig om var huvudet på en gitarr och en Claes...


jaja..


Samuraj Cities började spela precis när jag förstod att jag absolut inte kunde skjuta upp att gå på toaletten längre.. Så jag missade första låten vilket jag grämde mig över. Ville inte missa en endaste sekund fast jag sett dem 3 gånger alla redan. Gick upp och började fota, fick intrycket av att Jonathan posade lite men det var bra för bilderna blev kul, och vissa blev även bra.
All along the shoreline, hur mycket lyssnade jag inte på den i somras, spelades och jag slutade fota för en stund. För att återuppta det med frenesi några sekunder senare...


Sen var det EF, hade ännu inte fått privelegiet att se dem, Immanu El å andra sidan.. Men i alla fall, de var så vackert. Andra ord ter sig överflödiga, vackert stämmer så bra. Rysningar i flera dagar efteråt.
El finale extraordinär tog ändå priset. Jonatan som sprang ut från scenen, Tomas som hoppade ner och spelade gitarr bland publiken, Mikael som vände upp och ner på basen och drog den över golvet, samt Niklas och hans banbrytande fallteknik över trummorna.
Efteråt tackade vi Tomas och Niklas, vi passade även på att smickra Per för hans glasögon i förbifarten.
Vi hade ingenstans att ta vägen eftersom tåget tillbaka till herrljunga inte gick förrän halv 7 på morgonen. Niklas erbjöd oss sovplats, en madrass Claes senare avslöjade han hade en tidigare relation till. Påstod sig höja den upp till skyarna...

Stannade kvar ett bra tag ändå, pratade med en hel del folk, mycket med Claes, delade med oss av raggningstips åt en kille, blev inbjudna till logen av Jonathan från SC med en oerhört komplicerad beskrivining om hur vi skulle gå tillväga för att bli insläppta. Men fick senare veta att det nog inte passade så bra. Så vi satt kvar.



Någon gång runt 3 tiden kom ännu en av kvällens otaliga killar fram och pratade med oss, sångaren i Vienna Heat, som jag inte sett sen i somras på Kafé de Luxe i växjö. Trevlig prick, kom fram till att Hanna var hippast av oss och frågade om jag ville dansa. Kunde jag väl...



Till slut fastslogs att vi skulle dela en soffa hemma hos Claes, Hanna letade upp mig och det var dags att gå. Jag lämnade mitt nummer till Anders som jag nu officiellt vet att han heter och sedan väntade vi vid en hållplats. Väl på spårvagnen fick jag en mordiskt bitter blick, och sedan höra en helt oväntad kommentar.. Som en blixt från en klar himmel. Hellre det än att spela, nej Claes.



Efter en massa småhändelser och en inbjudan Hanna borde tagit vara på bestämde vi oss (hade gjort en grundlig förundersökning) för att fotsvett vann över armbågar och slaggade skavfötters i en liten liten soffa.



I övrigt:
Två människor uttryckte sitt gillande för småländskan den kvällen/natten/morgonen.
En av dem hyste en oväntad bitterhet över utebliven närhet.
Kan inte säga att jag är helt nöjd med min dialekt, lite blandad skulle kännas bättre..
Men jag ska inte klaga... Jag fick ju hångla