söndag 2 mars 2008

vår ångest - aldrig mer dans i högklackat

varför är det så fantastiskt kul att dansa?
tänk om växjö lät bli att stänga vid 2, jag hade kunnat fortsätta minst en timme till.



"40 år i öknen är ingenting mot 3 kilometer i klackskor efter en natts dansande"

läste en artikel idag om 13-åriga tjejer som går till discon (åh vad 8th grade) iförda bunnyöron hotpants och bikinis... strippa för killar, jo vad originellt...
när jag, prästis och dreadsflickan a.k.a tove dansar är det killarna who drops da clothes.. typ esther killen haha.

killen från kalmar var ett original också, ta kort på min klänning och ha sig... tssk

har 2 ord på hjärnan; förlåt och glockenspiel




idag är det ångest, varför? vet ej, precis allt ger mig ångest!
är glad men den ligger där, molar i bakgrunden. sänder små shockvågor
beach boys fick mig att glömma en stund men inte länge, God only knows
drömde om Arctic Monkeys, mr Turner min vän i negligé. kunde tänkas göra mig glad men är totalt avtrubbad, som om jag är nära men ändå så lågt bort, att min myspace uppdaterades till svenska utan mitt permission samt jag inte kunde ändra tillbaka det gav mig en smärre panikattack, hyperventilerar.



det stinker vår...




när jag går min väg hem från busshålls platsen, bussen stannade såklart inte vid min hållplats:

vandrar upp för kullen på väg mot huset, ser infarten där jag slirade in med bilen och stigen intill skogen dit jag sprang i min dröm. ryser till, fortsätter. kommer upp där jag lade mig på vägen, ryser igen. tittar ner mot vår bil, ser att pappa står där, gör något med bilen.

jag vände mig om och gick i motsatt rikting, ett extra varv runt ett annat kvarter innan jag samlat mig och kunde äntra almvägen igen...




SOLEN var framme idag, why-a so sad?

Inga kommentarer: